Haverrot

Haverrot, Tragopogon porrifolius, är en gammal kulturväxt som sägs härstamma från området kring medelhavet. Men nuförtiden ska den finnas i vilt tillstånd även i Sverige. Namnet ska komma från det gamla gotländska ordet för skägg, hafer. Och att den fått just detta namn är fullt förståeligt med tanke på hur hårig roten är.

Den ska ska ha nämts så tidigt som för två tusen år sedan av Plinius den äldre, Gaius Plinius Secundus. Jag antar att man menar att haverroten finns med bland de 37 verken som Plinius sammanställde, Naturalis historia. Den romerska författaren föddes år 23 och tros ha misst sitt liv vid ett av vulkanen Vesuvius utbrott.

haverrot, blommande
Blommande haverrot, juni 2019, Helsingborg

Vaddå tvåårig?

Jo, första året skördade jag de flesta rötterna och körde dem i ugnen med lite andra rotfrukter. Men två tappra haverrötter fick stå kvar över vintern. Jag har någon version av täckodling i grönsakslandet så där ligger ett lager med täckbark. Men i övrigt fick de stå kvar oskyddade. Och år två händer då det här:

I mars stod den en eller två decimeter hög över marken och på ett par månader hade den växt till över en meter. I juni missade jag nästan första blomman innan den blommat färdigt och började göra sig redo att släppa sina frö. Den blommar alltså år två och varje rot har flera blommor, så för min del blev det frön så att det räckte och blev över.

Vegetariska ostron

Jag kan inte minnas när jag sist åt ostron. Så jag vet inte om det stämmer, men det sägs att haverroten ibland kallas för “vegetariskt ostron” för att smaken påminner om det. Roten går att skörda långt in på vintern, tills den fryser fast. Och när tjälen släpper på våren kan man fortfarande plocka dem. När de börjar blomma ska roten börja bli hård. Men då kan man låta dem stå, njuta av blommorna och sen skörda fröer istället för rötter.

Källor:
Runåbergs fröer
Wikipedia EN